I den västsvenska obygden
Erik Andersson på kultursidan i Göteborgs-Posten den 18 januari 2007.

 Med ett rikt material ur det förflutna berättar Karl-Erik Andersson och Bo Björklund om den gamla kronoallmänningen Risveden. Och till skillnad från många andra hembygdsböcker är det inte bara kyrkliga och adliga källor som ligger till grund för historien.

Recensenten inleder med att notera Risvedens skiftande öden: Nedtryckt av is, spolad av isfloder, härjad av bränder och danskar, baggbölad, hemsökt av frisksportare och hembygdsforskare.

Så fortsätter han med att tala om faror med hembygdsböcker. Det är lätt, menar han, att utgå från vad som finns i kyrkoböckerna, från dokument som prästerskapet producerat. Det är lika lätt att utgå från de adliga källorna. Allmogen tiger i historien. Anderssons och Björklunds böcker om Risveden är annorlunda eftersom de följer skogens utbredning och inte bryr sig så mycket om de gränser mellan socknar, härader och kommuner som löper mellan träden.

Källmaterialet är i stor utsträckning muntligt från egna efterforskningar och andras. Carl-Martin Bergstrands och Linnar Linnarssons betydelse framhålls. Böckernas stora format och rika bildmaterial bidrar även till att lyfta fram budskapet.

Främst sätter jag emellertid alla de röster ur det förflutna som redovisas. Det är de som är stommen i de här böckerna. Författarna är tillbakadragna, närmast diskreta, och liknar bibliotekarierna som visar runt i samlingarna.