Andersson och Björklund har åstadkommit en heltäckande historik, d. v. s. både sammanställning av tidigare forskning, redovisning av nya rön samt, inte minst, författarnas egna iakttagelser under vandringar, mätningar, utfrågningar etc. Blandat med vetenskapligt material finns berättelser från bygdens eget folk, folkloristiska uppteckningar och skrönor. Utförliga förteckningar över all litteratur och otryckta källor finns efter varje kapitel i boken.
Författarna beräknar sin egen arbetsinsats till fem-sex manår med start 1989. Förhoppningsvis ingår här en del av den forskning som ligger till grund för en kommande andra del som skall behandla Risvedens kolonisationshistoria med byar, gårdar, torp och människoöden.
Risveden, en västsvensk obygds historia är nog den mest allmänbildande bok jag läst på länge! Författarna, experter inom många områden, har varit så förutseende att de förstått att läsarna, även om de till äventyrs är något så när "bildade", behöver bakgrundsinformation för att kunna ta till sig all ny kunskap. Sålunda inleds boken med ett avsnitt betitlat Västsvensk historia i treriksperspektiv. Här behandlas kortfattat men informativt och lättläst gränstrakternas historia. Vi får veta mycket om det danska nordsjöimperiet under vikingatid och tidig medeltid, om alla gränskrig under 1500- och 1600-talen, om Älvsborgs lösen, om gränsfloden, om Lödöse och om alla borgar och befästningar. Synnerligen lärorikt!

Risvedens skogliga historia får väl betraktas som det viktigaste avsnittet, omfattande hela 130 sidor. Här behandlas områdets utveckling från allemansland till härads- och kronoallmänning och sist enskild ägo. I särskilda kapitel berättas om skogsbruksmetoder, avverkning och beskogning, kolning, tjärbränning, torvhantering och flottning. Ofta redovisas nytt arkiv- och forskningsmaterial. Vi får t. ex. veta att en del av de hackerör, som man ända fram till 1990-talet trodde var från torpepoken på 1800-talet, kan vara ända upp till 3 000 år gamla och representera en mycket äldre odlingsteknik. Dessa odlingsområden har visat sig vara en viktig kunskapsbank för tvärvetenskaplig forskning kring odlingshistoria och bebyggelse.

Alesnickare och fyrbyggare behandlar bl. a. den arbetsvandring från Risveden och dess omgivningar som förekom. I flera hundra år hade svenska, danska och norska kungar tävlat i att skövla och bränna varandras städer och gårdar.
Under fredstid blev behovet av nya hus stort. I Risveden fanns skogarna kvar medan de tidigt skövlats i t. ex. Bohuslän. Bönder med skog kunde avverka timmer och bygga hus på hemmaplan. Sedan märktes stockarna och huset monterades ner, flottades till köparen i t. ex. Göteborg och sattes upp på plats! Andra pendlade veckovis eller månadsvis till staden och arbetade som byggare. I slutet av 1800-talet blev fyrbyggarna en annan grupp som under sommarhalvåret byggde fyrar runt Sveriges kuster - många av dessa kom just från Skepplanda.

Vägar genom Risveden behandlar först tillkomsten av Västgötabanan med bl. a. stationerna Anten, Gräfsnäs, Stora Lundby och Mjörnsjö. Efter många år av sammanträden, diskuterande, aktieteckningar m. m. kunde Oscar II invigningsresa från Skara till Göteborg den 16 juli år 1900. Efter sjuttio år lades järnvägen ner och entusiaster startade museijärnvägen Anten-Gräfsnäs Järnväg.
Den medeltida handelsvägen Skara - Lödöse kan fortfarande ses som enstaka hålvägsavsnitt vid sidan av den nutida vägen genom norra Risveden. I en besiktningsrapport från RAÄ från år 1990 antydes att dessa hålvägar kan ha varit i bruk redan under forntiden.
Även vägen Skepplanda - Kvarnabo behandlas medan redogörelse för det mera finmaskiga vägnätet kommer i del två.

Slott och herresäten avhandlas i det sista kapitlet. Förvånansvärt många "storgårdar" finns eller har funnits i området. Här kan man läsa om Gräfsnäs, Östad, Koberg, Alfhems kungsgård, Kilanda säteri, deras innehavare och brukare under de senare århundradena.

Enligt författarna är Risveden Västsveriges största sammanhängande skogsområde. Det är unikt bl. a. för sin otillgänglighet, sin sjörikedom, det småskaliga jordbruket och de många herresätena. Genom denna bok har områdets historia blivit betydligt mer lättillgänglig. Den väcker stor lust hos läsaren att på ort och ställe titta på dödisgropar, hålvägar, nedlagda järnvägar, torp, gårdar och slott.

Aina Lundberg