Främst handlar boken om de sista generationerna som hade jordbruk och boskapsskötsel som ekono­misk bas. De här människornas liv och historia är tätt sammanvävd med den gård, eller det torp där de hade sin boning. Dispositionen är i första hand geografisk, boställen vid en väg eller en sjö presenteras i ett sammanhang. Boställen i skogs­bygden, obygden, har prioriterats.

Gårdar, torp och människoöden (Ur bokens förord)
Så lyder undertiteln till den här boken. Med ’gård’ menar vi en fastighet med åsatt mantal, se del 1 sid. 76. För övriga boplatser finns det många namn som dagsverkstorp, all­mogetorp, soldat­torp, arren­detorp och backstuga. Vi har särbehandlat soldat­torpen men i övrigt an­vänt enbart namnet torp.

Indelningsverket var en genuint svensk före­teelse och de indelta soldaterna utgjorde en stor sam­hälls­grupp. Soldaterna på Risveden och deras torp har fått ett eget avsnitt.

Uppteckningar och andra berättelser som bidrar till att spegla gamla tider är samlade i avsnitten De Gamle berättar och Folk som va annevessare.

När bosättningar övergavs upphörde även bru­ket av namnen på åkrar, ängar, mader, mossar, berg och vikar i sjöar. I slutet av 1900-talet gick den muntliga berättartradi­tionen i graven och nam­nen går förlorade om de inte skrivs ner. Vi har samlat ortnamn och dialektala uttryck i avsnittet Språkets kulturminnen.

Godsen Gräfsnäs, Livered och Östad spelade en domine­rande roll och godsens sätt att fungera hade en stor betydelse för många människor. Vi har sett det som värdefullt att redo­visa material som speglar de förutsätt­ningar som arrendatorer, torpare och statare på godsen hade att leva under.

Axplock ur innehållet (hela sidor ur boken):
Gårdar och torp vid Kilandaån
Gårdar och torp kring Hälsingen
Torp vid vägen Heden-Ekliden
Östad - säteriet, stiftelsen och barnhuset
De Gamle berättar
Språkets kulturminnen

Komplett innehållsförteckning (PDF)